Tacksam för hur man har det

Jag önskar att jag hade vetat hur jobbigt det kan vara att ha två barn födda nära varandra. Andra mammor (som varit i samma sits) har alla sagt att det blir lättare med tiden. Visst de kommer att ha nytta av varandra när de blir större men ibland kan jag inte undgå att tänka på hur det skulle vara ifall vi hade väntat några månader (eller något år) med att skaffa barn nummer två. Hur skulle vardagen ha sett ut då?

Utan våra far- och morföräldrar och vår familjedagvårdare skulle jag inte få dagen att gå runt. Just nu är Zacharias 2-3 dagar i veckan hos familjedagvårdaren. De dagar som han är hemma brukar farmor/farfar komma och hämta honom på förmiddagen och så sover han middagsvilan hos dem eller alternativt så packar vi ihop allt och åker iväg till Kimo till mina föräldrar.

Jag är väldigt tacksam över all hjälp som vi får. Ni är guld värda! Om jag inte skulle ha så många fina människor i mitt liv skulle jag säkert ”go nuts”. Jag håller som bäst på att fundera ut vilka bollar som skall när i luften när man är hemma med båda barnen på samma gång. Allt är givetvis beroende på vilket humör Zacharias vaknas upp med samt hur tidigt på morgonen han vaknar.

In i veckan kom jag på att jag har blivit onödigt överbeskyddande av Wilja och att jag måste börja lita mera på Zacharias. Det har jag blivit efter att Zacharias nästan petade henne med sitt finger i hennes öga (för att inte nämna alla de gånger han har klappat till henne eller nästan rullat över henne). Han förstår ännu inte vad det betyder att paja henne försiktigt.

Sakta men säkert har det börjat bli bättre och jag har börjat känna mig säkrare i rollen som ”multitaskande” två barns mamma. Men än så länge räcker det nog bra till att vara hemma med barnen ensam i några timmar. Jag förstår inte hur många andra mammor eller pappor klarar av detta?

Ps. Zacharias och jag är förkylda i huset. Jag hoppas att Wilja klarar sig. Inte kul med små bebisar som är förkylda.

Annonser

Mjölkstockning

Det var kanske inte ett så smart drag av mig att besöka simhallen förra torsdagen när det var en av de kallare dagarna utomhus för följande dag började eländet.

Förra torsdagen var jag och simmade med en av mina närmaste kompisar Nickan. Det var roligt att slippa ut lite ut huset och hålla igång på samma gång. Sambon lovade ta hand om kidsen och på samma gång skulle han testa om Wilja tog flaskan (vilket de lyckades med en liten stund).

På fredags kvällen började eländet. Hur mycket kläder jag än lade på mig så frös jag bara och direkt då visste jag att jag hade fått mjölkstockning (har haft det en gång tidigare så jag kände igen symptomen). Under kvällens lopp fick jag först stegring som sedan gick över till feber, muskelvärk samt ena bröstet började kännas ömt.

Till natten tog jag en Burana (eftersom Panadolen inte hjälpte mot muskelvärken) och försökte sova. När den slutade verka började frossan igen och när jag intog en ny tablett började jag efter en stund svettas som en gris. Jag konstaterade rätt snabbt att jag hellre svettas än fryser. Varför lida i onödan?

På dagen kändes det bättre men sen på eftermiddagen började jag känna att det vände och jag bestämde mig för att åka in till jouren. Och det var alldeles rätt beslut eftersom mitt crp värde tydligen låg på 199, så de lade antibiotika åt mig i droppform. Sedan fick jag åka in en extra gång mitt i natten för en ny påfyllning.

Sedan måndag morgon har hemsjukvården kommit hem till mig och gett dropp tre gånger om dagen (jätte mysig personal). I onsdast kände jag för första gången att det börjar bli bättre och det bevisade även mitt crp värde som hade gått ner till 126. På torsdag var det dags att kolla värdet på nytt och då hade värdet sjunkit till 58 så jag fick den flytande antibiotika utbytt till tablettform.

Under den här tiden har jag testat olika grejer mot mjölkstockningen som att tex. att ha kål på brösten, legat på Bemer, ammat i olika ställningar, badat bastu, duschat varmt samt masserat bröstet vid varje tillfälle jag haft. Detta hjälpte inte förra gången heller utan det behövdes en antibiotika kur.

Hedanefter hålls tissarna inlåsta. Det här vill jag inte vara med om en gång till! 😉

Wilja en månad gammal

Igår blev Wilja en månad gammal. Vart flög den månaden iväg? Under tiden har vi lärt känna varandra och jag har fått konstatera att vi har fått en väldigt nöjd och snäll tös.

Just nu så har Wilja börjat lyfta på huvudet och fokusera på föremål runtomkring sig. Första leendet kom också för någon dag sedan och det råkade sig att hon log åt självaste farmor.

Sedan födseln har hon haft dygnet upp och ner. Oftast får hon sjukt i magen till natten eller så är hon alltför pigg för att sova. Inatt råkade det sig att hon sommade kl 23 och sov ända till kl 5 på morgonen utan att äta något. Mitt i allt kanske hon börjar sova hela natten?

Grattis lilltjejen! Vi är lyckligt lottade som råkade få en så fin tjej som dig till vår familj!

Klätterrummet är nu färdigt

Zacharias rum blev äntligen färdig inrett förra veckan. Rummet har varit pågång sedan vi flyttade in i huset. Förra veckan hittade jag den perfekta mattan som jag hade letat efter och efter det kom inredningssnillet igång. Någon annan som tycker det är lika roligt att inreda?

Zacharias blev jätte glad över att se rummet. Men han konstaterade rätt så snabbt att radion var på fel ställe och drog den rätt snabbt till sin rätta plats. Klätterhörnan blev genast en hit. Så nu har vi äntligen ett ställe där han kan klättra och förvara alla hans leksaker i (äntligen!!). Visserligen behövs det mera förvaringsyta i rummet samt lite tavlor på väggarna men det går ju lätt att fixa i efterhand. Just nu är jag så nöjd med att ha rummet färdigt.

Hoppeligen blir det också mindre plock i vardagsrummet. För som ni kanske förstår ser inte rummet lika städat ut som på bilden längre. Det varade kanske i någon minut 😁

Just nu sover Zacharias i vår säng. Tanken är att han så småningom skall börja sova i sin egen säng. På senaste tid har det blivit så att Henkki och Zacharias har sovit i vår säng, medan Wilja och jag har sovit i gästrummet eftersom Wilja har ganska mycket ljud om nätterna och Zacharias är lite ljudkänslig samt somnar inte så lätt.

Vi vet ännu inte hur vi skall få Zacharias att sova i egen säng? Kanske blir det enklare när han börjar kunna prata? Det kan givetvis ta en liten stund, men inte har vi bråttomt någonstans.

Har ni några tips på hur vi skall få honom att sova i egen säng? Ibland så saknar jag en universiell handbok för hur allt skall gå till 😉

Önskar er alla en skön dag!

En glimt in i vardagen och några tankar kring trots

Den senaste tiden har mina tankar gått kring syskonrivalitet och trots. Wilja är nu tre veckor gammal och vi har börjat märka av lite avundsjuka hos Zacharias. Vi brukar tex ha Wilja liggandes på köksbordet medan vi äter och Zacharias har mitt i allt börjat kasta mat runtomkring sig samt klättra upp på bordet. Det var först igår som vi började se sambandet och nu har vi inte Wilja liggandes på bordet mera när vi äter. Samma regler måste ju gälla för båda barnen eller?

Igår var det en sån dag när vi inte fick Zacharias att sova. Sover han inte så blir det en tung dag. Han löpte bokstavligen amok i huset, testade våra gränser och tro mig han vet verkligen vilka knappar han skall trycka på för att få oss att reagera (och då hade Henkki varit och simmat med honom från morgonen så att han skulle få utlopp för sin energi).

Ibland kan det vara bra att analysera sig själv och på så vis kanske man lär sig något nytt om en själv. Jag har t.ex. kommit fram till att det finns vissa saker som Zacharias gör som jag har svårt att ignorera och det är bland annat när han:

  • klättrar upp på tvbordet och hänger över tv:n
  • klättrar upp på köksbordet och pillar på min älskade blomma
  • slänger saker på en eller slår en i huvudet

Nu tycker ni säkert att han låter riktigt jobbig men som alla vet finns det solskensdagar och stormväder. Och tack och lov har vi fler av de goda dagarna. Zacharias är annars världens gulligaste kille. Han har en fin personlighet, är otroligt social och livfull, har alltid ett leende på läpparna och älskar alla slags djur. Jag skulle inte byta ut honom för något i världen. Ni skulle bara veta hur mycket jag älskar honom.

När Zacharias växlar över till trots humöret är det ibland svårt att tänka rationellt (humöret brukar oftast komma fram när han är hungrig eller trött). Jag vet att jag borde ignorera honom eller helt enkelt gå bort från situationen när den uppstår. Så jag börjat gå ut från rummet när han testar en (som till exempel när han klättrar upp på soffkanten, där han vet att han inte får vara pga han kan falla och slå sig). Då biter jag ihop och går och ”andas ut” i ett annat rum, eftersom om hans beteende inte uppmärksammas slutar han oftast av med det efter en stund. Givetvis måste man ibland tillrättavisa honom gällande vad som är rätt eller fel, men det blir oftast lättare för en själv om man endast väljer några få ”fighter” och fokuserar på att göra dem bra istället. För vem har tålamod att bråka om allt?

Vi försöker se till att både Henkki och jag har egentid med Zacharias genom att leka både utom- eller inomhus med honom varje dag, så han får utlopp för all sin energi. En vis människa sade en gång till mig att det gäller att fokusera all hans energi på någon aktivitet. Med det i åtanke klättrar vi rätt ofta i hans rum och övar på olika trick. Sedan försöker vi också varva med lugnare aktiviteter som tex. att bygga lego, men oftast är han färdig med det efter 10 minuter. Han har ännu inte riktigt ro med det.

Nu undrar jag om ni har några roliga tips på aktiviteter man kan göra med en snart 2-åring? Samt har ni några kloka råd på hur man kan hantera trots? Allt uppskattas 😉

Magnip till natten och den envise Zacharias

Jag har inte hunnit uppdatera bloggen så mycket som jag skulle vilja men ibland måste måste man bara vara egennyttig och prioritera sin egen sömn framom skrivandet. Det blir säkert fler uppdateringar när vi har fått in alla rutiner med lillan.

Inatt har Wilja haft magknip (eller kvällsoro som det också kallas) så vi har turats om att vara uppe med henne. Hon krystar och vill göra nummer två men det kommer ingenting. Jag tycker så synd om henne. Stackars liten.

För att hjälpa henne går, gungar vi i gungstolen och luftar blöjan. Jag masserar flitigt minst två gånger per dag. Inatt konstaterade jag även att hon blir lugn av att höra rinnande vatten. Så inatt har vi lyssnat på vattenljudet och tappat flera liter vatten, tills jag kom på att det finns ju Youtube. Där hittar man t.ex. ljud från damsugare, kran, mammans mage osv. bara ens egen fantasi som sätter gränserna.

Idag var jag också ut på en kort promenad med Wilja i barnvagnen. Bara vi får vant henne att sova i vagnen, skulle mitt liv bli hundra gånger lättare när Henkki sedan börjar jobba igen. Då kan Zacharias och jag vara ute och leka från morgonen medan Wilja får sova i vagnen. Det är planen!

Just nu är Zacharias väldigt busig och hittar på en massa hyss hela tiden. Han kan ännu inte prata men han har lärt sig att han kan dra folk i armen och så kommer de flesta dit han vill.

Ni skulle ha sett Zacharias min när en av våra vänner vägrade följa med honom. Vi satt i soffan och drack kaffe och Zacharias tog tag i Tommys hand och visade att han skulle följa med honom genom att dra honom i handen. Zacharias min var obeskrivlig när Tommy vägrade följde med honom. Han drog och drog och till sist så började han försöka gunga loss honom. De höll säkert på i någon minut innan han gav sig och efter det tyckte Zacharias att Tommy var jätte intressant. De är roliga de här små.

Tjingeling!

Vardagsmys och lite kaos

Nu har vi varit hemma i över en vecka och börjat komma igång med vardagsrutinerna. Wilja sover mest på dagarna och till natten brukar hon få sjukt i magen eller så har hon varit pigg och då har vi under de senaste nätterna turats om att vara uppe med henne. Inatt sov hon för första gången på natten (så vi hoppas att hennes dygnsrytm vänder). Hälsovårdaren var annars hit i måndags och vägde Vilja och hon väger redan över sin födelsevikt (4,050 kg). Så amningen verkar ha kommit igång riktigt ordentligt.

Igår sov Zacharias över hos farmor och farfar och vi fick fyllt på sömnkontot. Eller fyllt och fyllt. Tjejen var uppe till halv tre samma natt. När hon äntligen somnade har hon haft olika ljud som har hållit mig vaken största delen av natten (bebisar har visst mycket ljud när de sover). Jag fick en skön sovmorgon i alla fall till klockan halv 11 innan Zacharias kom hem med farmor och farfar.

Det verkar annars som att Zacharias har kommit in i en trotsfas. Igår har han verkligen testat våra gränser och mitt humör. Till råga på allt totalvägrade han att sova och ni kan bara gissa hur det blir att umgås med honom då. Till sist bestämde jag mig för att gå ut på en vagnpromenad och Zacharias somnade nästan direkt när vi kom ut och i och med detta var fredagskvällen räddad. Det var också årets första promenad sedan förlossningen och det kändes så bra att komma ut ur huset.

Under de första dagarna hemma har jag haft kaftiga humörsvängningar samt varit extra känslig. Jag har haft väldigt lätt för gråt samt humöret har växla från glad till arg på någon sekund. Inte är jag förvånad över att man kan blir deprimerade efter en förlossning. Dessa hormoner kan faktiskt vara helt överväldigande och man upplever all 10 gånger intensivare än normalt. Sedan hjälper det ju inte att man är envis. Blir man arg på någonting går det inte över med detsamma.

Jag plus alla hormoner i kroppen samt minussaldo på sömnkontot är inte någon bra kombination. Inte blir det lättare att addera en svårsomnad 1,5 åring till mixen. Jag försöker ändå tänka positivt och njuta av bebistiden så långt det går eftersom den är så himla kort. Humöret har också börjat kännas stabilare så länge som jag får några timmar sömn per natt. Sedan blir det intressant att se hur man skall få allt att gå ihop när Henrik börjar jobba igen.

Zacharias har annars tagit Wiljas ankomst förvånansvärt bra. Jag hade förväntat mig någon form av reaktion från honom. Men han är väl kanske ännu för liten för att förstå (han är nu 1 år och 9 månader)? När vi kom hem från bb, gick Zacharias fram till babyskyddet där Wilja låg och tittade en stund på henne och sedan var det bra. Så här i efterhand när man tänker på situationen var han nog mest glad över att se mamma och pappa igen (efter två dagar på bb).

Gällande den kroppsliga återhämtningen känns det denna gång som att den har gått hundra gånger snabbare än förra gången. Jag har redan börjat träna ryggen/nacken hemma med olika hållningsövningar. Bärsjalen har jag också tagit i användning. När man har gått med den en stund blir det är skön känsla i ryggen (otränad) samt visst är det inte praktiskt att kunna ha händerna fria. Det är otroligt hur snabbt kroppen kan återhämta sig. Men ännu är det en lång väg tillbaka till mitt normala jag. Nästa fokus i träningen ligger på att komma igång med bäckenbottenövningarna. Sakta men säkert.

Ta hand om er och sov när ni har chansen 😉